tasya saṃjanayan harṣaṃ kuru-vṛddhaḥ pitā-mahaḥ
siṃha-nādaṃ vinadyoccaiḥ śaṅkhaṃ dadhmau pratāpavān
Update RequiredTo play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
tasya (his) harṣaṁ (joy) saṁjanayan (producing) kuru-vṛddhaḥ (the eldest of the Kurus) pratāpavān (who has the majesty) pitāmahaḥ (grandfather) uccaiḥ (loudly) siṁha-nādaṁ (a sound like a lion’s) vinadya (roaring), śaṅkhaṁ (conchshell) dadhmau (he blew).
tasya |
– |
tat sn. 6n.1 m. – his; |
saṁjanayan |
– |
sam-janayant (sam-√jan – to be born, to produce) PPr caus.1n.1 m. – causing to be born, generating; |
harṣaṁ |
– |
harṣa 2n.1 m. –joy (from: √hṛṣ – to be excited); |
kuru-vṛddhaḥ |
– |
kuru-vṛddha 1n.1 m.; TP: kurūṇāṁ kule vṛddha iti – the eldest of the Kurus (from: kuru – Kuru, Kurowie – descendants of Kuru; √vṛdh – to grow, PP vṛddha – elder, experienced); |
pitā-mahaḥ |
– |
pitā-maha 1n.1 m. – grandfather (from: pitṛ – father; √mah – to magnify, mahant – great); |
siṁha-nādam |
– |
siṁha-nāda 2n.1 m.; TP: siṁhasyeva nādam iti – a roar like a lion’s (from: siṁha – lion; √nad – to sound, to thunder, to roar, nāda – a loud sound, roar, bellow); |
vinadya |
– |
vi-√nad (to sound, to thunder, to roar) absol. – roaring (here the absol. expresses the activity done, made simultaneously with the one expressed in the main verb – he roared blowing the conchshell); |
uccaiḥ |
– |
av. (3n.3) – loudly (from: ucca – lofty, intense); |
śaṅkham |
– |
śaṅkha 2n.1 m. – conchshell; |
dadhmau |
– |
√dhmā (to blow) Perf. P 1v.1 – he blew; |
pratāpavān |
– |
pratāpa-vant 1n.1 m. – who has power, majesty (from: pra-√tap – to burn, to shine, pratāpa – fire, heat, majesty, power; -mant / -vant – suffix denoting one who possesses); |
no commentary up to the verse BhG 2.10
commentary under the verse BhG 1.13
no commentary up to the verse BhG 2.11
tad evaṃ bahu-māna-yuktaṃ rāja-vākyaṃ śrutvā bhīṣmaḥ kiṃ kṛtavān | tad āha tasyety ādi | tasya rājño harṣaṃ kurvan pitāmaho bhīṣma uccair mahāntaṃ siṃha-nādaṃ vinadya kṛtvā śaṅkhaṃ dadhmau vāditavān
tataś ca sva-saṃmāna-śravaṇa-janita-harṣas tasya duryodhanasya bhava-vidhvaṃsanena harṣaṃ sañanayituṃ kuru-vṛddho bhīṣmaḥ siṃha-nādam iti upamāne karmaṇi ceti ṇamul siṃha iva vinadyety arthaḥ
evaṃ duryodhana-kṛtāṃ sva-stutim avadhārya sa-harṣo bhīṣmas tad-antar-jātāṃ bhītim utsādayituṃ śaṅkhaṃ dadhmāv ity āha | siṃha-nādam ity upamāne karmaṇi ceti pāṇini-sūtrāt ṇamul | cāt kartary upamāne ity arthaḥ | siṃha iva vinadyety arthaḥ | mukhataḥ kiñcid anuktvā śaṅkha-nāda-mātra-karaṇena jaya-parājayau khalv īśvarādhīnau tvad-arthe kṣatra-dharmeṇa dehaṃ tyakṣyāmīti vyajyate